Häxan

Vi träffades en natt när månen sken så blek På en klubb för människor med smak Allting liksom stannade när hon kom fram till mig Och jag tror att hon kände samma sak Hon hade stora smycken, långa naglar, kolsvart hår Och en hatt som var stor och satt på sned Hon såg på mig som vargen ser på lammet När hon bjöd hem mig på en kopp te Jag sa tack och sen följde jag med Hon bodde i ett gammalt hus, fem trappor utan hiss På golvet låg det mattor från Nepal I taket flög en uggla, ett par råttor satt i bur Och en dödskalle stod på piedestal Vi satte oss på sängen, hon kysste mig så öm Och jag tänkte att det här det går ju bra Sen drack jag ett par koppar av drycken som hon bjöd på Men den smakade fan så konstigt tyckte jag Men jag var artig och sa, oh så gott det var Efter blott en kort minut så blev jag blek och svettig Hela rummet vände sig på sned Stjärnorna dansade framför ögonen på mig Och benen, ja de kändes som gelé Jag fick lägga mig på golvet, skorna tog hon av mig Min kropp var tung, min blick var så diffus Men hon log och visade sin tunga Sen knäppte hon långsamt av sin blus I skenet av 13 svarta ljus När alla hennes kläder låg på golvet i en hög Då såg jag uppå hennes nakna rygg Ett nät var tatuerat och där ryggen just tar slut Satt en spindel så giftig, grön och stygg Sakta kom hon mot mig, hennes ögon tycktes brinna Och nu var det nog för sent att tacka nej När hon klöste mig på halsen då förstod jag Att den kvinnan inte var någonting för mig Nu gällde det snabbt att rädda sig Så jag samlade mina krafter och kastade mig på dörren Som ett spjut nedför trapporna jag for Och hennes skratt förföljde mig i gränden när jag sprang Hemåt genom natten utan skor Nu tänker ni väl, vänner, vilken meningslös historia Men här finns ett litet råd som jag vill ge Följ gärna med en häxa hem i natten Men smaka aldrig hennes te Nej, smaka aldrig hennes