Turistens Klagan

Det sjunger några ungar på Karl Johan De låter starka och fina som bara ungar kan Själv är jag bakom lås och bom på mitt hotell En kväll bak barrikaden, en vanlig kväll Över mitt huvud svävar en kolsvart gam I rummet bredvid mitt sjunger en tokig dam Och jag är trött och tveksam men deras sång är glad Om inga ungar funnes så slutar jag Min dam, att språket slinter i vissa fall På grund av snö som blöt är fast den är kall Stor sak däri, skidåkning har också charm Gnid in ditt skinn med nässlor, så du blir varm Men det ska vara nässlor från vikens kant Och inga sneda nässlor från ruinens brant Bevara oss från dem som dessa saluför Oss och de glada ungarna här utanför När inga ungar längre finns är allting slut Vad är det då för mening om man står ut? Visst har det blivit kaos i tidens lopp Men så länge det finns ungar så finns det hopp