Kenneths Nya

Reflektioner från avstänket När du ligger vaken, tänder av ifrån lyckligt gift Blöt i svett av vad du sett som ditt livs bedrift Med ett livstilsmagasin som din heliga skrift Gick du vilse nånstans, hamna ur balans Du ånga på och tog för sant att inga andra vägar fanns Då ångrar du och hoppas på en andra chans Och 47 veckors ångest gör dig tom och svag Fast du skildras så stark i vart reklaminslag Och kring ditt frukostbord syns inga leenden till Fast du gjort allt som du kan för att få det som de vill Så som ska va bra, så som det ska vara Du längtar efter lyckan men gör ingen jävel glad Och det de sa var ditt hem, det ser du aldrig till För du slutar sällan kneget före fem Stress och jäkt igen, blev så knäckt, min vän Sex var länge sen, tv:n är din enda vän Och där matas du med bilder av de som pallar mer Reser lite mer, jobbar lite mer Hänger hemma lite mer och håller fest får lite fler Lyckligt lottade och ler i stadens finare kvarter Men en vanlig löneslav ser mest inkassokrav Stressar hem från jobbet för att hinna slappna av Det är något skumt med det här För du pallar aldrig leva som de där Hon är fokuserad men frustrerad, känslomässigt ruinerad Renskrubbad, avtrubbad och helt alienerad Där finns Zoloft och Immigran mot sorg och migrän Där finns parfym mot hennes doft, mot hennes krämpor finns en kräm Hennes livslånga ansvar över dölja sina år Skapar ångest inför mat på hennes armar finns det sår Tiden går men hennes längtan efter lycka, den består Vill gärna hitta kärlek men vet inte om det går För hennes tid är för liten, hennes budget för sliten Med en tvåa på Söder, med ett magsår som blöder Hennes byxa, för tajt trots att hon äter light Vågar aldrig ge inviten för hon har för tjocka lår Om jag sköter mina kort rätt, om jag satsar cash på rätt häst Om jag bara kunde vinna, om jag bara kunde hinna Motionera den där milen, bara hade den där bilen Skulle allting bli så bra, då skulle livet bli en fest Om bara lönen blivit hög, om jag varit mindre trög Om bara näsan vore rak, jag hade lite mindre bak Skulle jag kunna le som de andra, dansa som de andra Se ut som de andra och kanske känna samma sak Den världen tycks smyckas Av framgång och lycka Jag ser inga förtryckta, bara hänryckta Flyktiga förryckta i ett mörker utan lykta se Den världen tycks krysta Utan lust men med lysta stor Vissa surrogat är vi tystade är vi folk Ständigt samma jävla tjat om och om igen, känn igen Stäng ditt magasin Öppna ditt sinne för nog har du väl förstått Att deras falska grin, allt de säger ska vara inne Bara bör bli ett minne blott För vi ska väl inte hyckla Om att allt mäts med sjuka mått Om man kan köpa sig sin lycka Vad är vårt inre då för nåt? Du köpte allt det där för att slippa vara ensam men Ensam blev man, ensam är man Ensam i ledan från måndan till fredan Är man lämnad i sticket, svårt att fatta vilket Val som fick dig att falla, alla andra tycks ju palla Lyckliga, snygga enligt klyshor och mallar Lyckliga, balla, ror pojektet i land Kan allt du inte kan och fixar allt det där Du aldrig lyckas med, så lätt att ryckas med Försöka bli som dem och därmed tryckas ned Förtryckta ser nånting de aldrig kan bli Vill bli som det de ser och därför handlar de mer också Hamnar man fel och har gått vilse nånstans En vilsen själ försatt i trans ser sin chans på distans Och mannen, det är lätt att tappa tron När de lyckliga tycks leva i en annan dimension Tror du på fullaste allvar att svaret finns utanför dig själv? När alla röster tystnat, när du smetats med all skit Tror du på fullaste allvar att vägen till lyckan finns där? Utanför dig själv Vid massiva uppviglande lögner Sluta lyssna och le Levande Gå, gående Kan du inte se att de gråter leende? Att de lever döende?