Alpens ros

Uppå Alpens isbelagda spira Dit ej någon männskling fot kan gå Syns alprosens sina stänglar vira Inn ut i bergets isbelagda vrå Men i dalen växer och en blomma Lika skön som Alpens fagra ros Många friare till henne komma De alla villa äga dalens ros Blomman var en ung behaglig tärna Dotter till den rike Conrad Moor Henne följde ingen lycklig stjärna Ty högmod ut i hennes hjärta bor Så hon tänkte då en yngling sade Evelin säg vil du bli min brud Alt mitt guld jag för din fot nedlade Ock klädde dig i alpens blomsterskrud Nej hon svarar, ingens möj jag bliver För nåt han mig först et löfte ger Det er att han mig en alpros giver En enda blott, jag fodrar icke mer Kuno går mot Alpens högsta höjder Evelyn hon skyndar ned til byn För att njuta dansens yra fröjder Alt medan älskarn vandrade mot skyn Kuno klättrade på bergets klippa Tills han kom dit blomman slagit ros Hölt sig fast blott vid en blomsterknippa Och mot en torva stödde han sin fot Evelin nu har jag dina blommor Vad är det, en alpros vit som snö Evelin ack vänta snart jag kommer Min Gud jag faller låt mig icke dö Evelin hon kommer i från gillet Fick se den döde ock då hon skrek Store Gud nu har jag själv förspillad Livet för den som jag älskade Längre pennan ej fårmår at rita Om bestraffad kvinnans nyck og mod Alpens rosor ero ej mer vita De ble rofärgade av Kunos blod