Sparvens visa

Hör du sparven lilla, far du inte illa När som vintern är så sträng och kall Utan mycken möda, lär du dig att föda Som är nästan minst av fåglar all Kan du, fågel lätta, mig helt kort berätta Från det allra första, minsta med det största Säg om dig behagar, om din levnads dagar Ifrån början till din levnads slut Lustig, nöjd och glader jag min gud och fader För det minsta grynet lov hem bär Stundom kroppen ryser, och när foten fryser Gömmer jag den uti mina klär När det mörker bliver, jag till sängs mig giver Uti kalla nätter jag mitt huvud sätter Under vingen lilla, sover sött och stilla Vakna glad om morgon lov hem bär När som dagen börjar, gud för födan sörjer Fast jag icke något hushåll har Året rikt av gröda, ger mig nog till föda Bordet dukas av en nådig far Stinn uti min kräva, hämtad utav näva Klara vattendroppar utan silverkoppar Dricka, mat och kläder, får jag och mig gläder Ty min gud all omsorg om mig har