Till min Längtan

Du är livets bröd och vin och du är drycken som kan döda

Från det gamla ur det gångna i mitt blod du droppat ner

O, du läker deras fötter som bland törnen förblöda

Du är sändebud till honom som i ensamheten ber

Vart du för mig vet jag icke, om till djup, till himlar höga

Men du viker ej ifrån mig förrän jag är stoft och mull

Förrän tung och kylig jord har täppt igen mitt brustna öga

Förrän sövd av dina sånger jag på vägen stupat kull

Du är min, o drottning Längtan, aldrig tröttnar du att kalla

Och att hög och heligt stilla vid min bädd i natten stå

Mörk och hög mitt hjärta vill du draga till dig och befalla

Att bevingat emot himlen genom stjärnekvällen gå

Och om du än tog min glädje, aldrig har du dock din like

Himlens upphov var din moder och din far var Herren Gud

Kom ihåg mig, ljusets dotter, när du kommer i ditt rike

Låt mig lägga ned mitt huvud mot en flik utav din skrud

Livet födde du och bar det fram på starka unga händer

Närde det en tid med glädje ur ditt rika jungfrubröst

Steg med uppåt lyfta armar på vår lyckas sista bränder

Tog farväl av vår och sommar och steg ut i dödens höst

Hösten fick du, vintern drack du skön tills hjärtat sakta skälvde

Allt blev lysande och härligt, jord och rosor, gräs och is

Över dig en evig himmel, hård men stjärnesållad välvde

Där du stapplade på vägen upp till fridens paradis