Dag framför dagar

Maria:

Dag framför dagar!

Jag stod där vid graven,

då blev jag mig själv

vid ett ord som

bröt min ensamhet,

och det ordet jag hörde

var mitt namn från hans mun

Som att komma ut

till en ny värld

där jag blivit till en fjäril som får

flyga så fri

från kokongens gravmörka rum

Lärljungar:

Genom historien

har namnet Maria

så ömt från hans mun

sen från graven

överallt spritts ut

som en smekning från himlen

åt alla Guds barn

Som att vara känd,

älskad och fri

och snart redo för en vind som kommer

lyfta oss upp

ur vår långa ensamhets natt

Maria:

Tid framför tider

då ängeln från himlen

tog gravstenen bort

Maria och lärjungar:

från de hjärtan

som är ofria

i förflutna och framtida

dagar och år

Som att komma hem

dit vi hör till,

dit vår darrande kompassnål pekar

Där väntar Guds

evigt unga drömmar på oss