À l'aube; nous sommes disparus

Käken spänns för att förlora riktningen

Gapet sluts

Vi förflyttar aggressiviteten

Missbrukets absoluta spår

Fängslad i förbrukade, urspårade behov

Portarna stängs vid foten av strömmen

Vi känner strömmen i den oändliga gryningen

Den berusade blicken

Bara vinden finns kvar

Toppen är bara en bedräglig vision

I väntan på var och en av oss

Snaran dras åt

I rädslan för det stora tomrummet

Ligger själva kärnan av den stora sorgen

La peur, la tristesse

De ce grand vide

Devient essence, l'essence même

De la grande tristesse