Omkring Tiggarn Från Loussa

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring Och vid lägerelden hörde de hans sång Och om bettlare och vägmän och om underbara ting Och om sin längtan sjöng han hela natten lång Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången Det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt Hören något går och viskar, går och lockar mig och beder Kom till oss ty denna jorden, den är icke riket ditt Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand Om de vilda havens vila har jag drömt Och i anden har jag ilat mot de formlösa land Där det käraste vi känner ska bli glömt Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka Ur bekymrens födselvånda steg vår första jämmerljud Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka Och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud Satt jag tyst vid hennes sida, hon vars hjärta var som mitt Redde hon med mjuka händer ömt vårt bo Hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt Och jag fördes bort av anden att få ro Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran Och min rätta väg är grön och underbar Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran Tag du jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har Följ mig, broder bortom bergen, med de stilla svala floder Där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder Mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda Må vi vara mil från livet innan morgonen är full Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda Led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga Där i vila multna vraken och de trötta män få ro Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga Under valv där evigt unga barn av saligheten bo