Det var en helt vanlig dag, ungefär som den här
Och det började redan på morgonen när
Vi såg en annons om en schysst saxofon
Sen blev det en tripp till så långt hemifrån
Vi tog blå linjen nere från Fridhemsplan
Det kändes som om det tog minst halva dan
Och när vi väl kom fram och klev av vid perrongen
Så klingade sången: Åh, åh
Tre gringos, tre gringos, ah-ha-ha
I förortsdjungeln, i djungeln, ah-ha-ha
I förortsdjungeln
Vi hade hamnat någonstans där vi kände oss lost
Fast det fanns både Konsum, McDonalds och post
Det var konstiga människor i lustiga kläder
Och nästan som om det vart varmare väder
Som främlingar var vi i främmande land
Skeppsbrutna, vilse på främmande strand
Alla stirrade på oss och för andra gången
Så hörde vi sången: Åh, åh
Tre gringos, tre gringos, ah-ha-ha
I förortsdjungeln, i djungeln, ah-ha-ha
I förortsdjungeln
Vi såg på varandra och sa:
"Har vi åkt fel?" men adressen var rätt
Så vi gick fram till det hus där det var
Allt var så nytt, men ändå bekant på något sätt
Vi gick upp, ringde på och nån öppnade strax
"Excuse me, is this where we can buy a sax?"
Han plockade fram den och där på balkongen
Så lira' han sången:
Åh, åh
Tre gringos, tre gringos, ah-ha-ha
I förortsdjungeln, i djungeln, ah-ha-ha
I förortsdjungeln
Tre gringos
