Ikaros

När jag tänker tilbaka på min barndom Ser jag skräckbilder tydligast av allt Ja, de gånger de skrämde eller slog mig Är de minnen som hårdast sitter fast För som barn tar man kärleken för given Allting annat är mot ens natur I den stund man tar steget ut i livet Är man bara ett tillgivet djur Ändå står snart de vuxna där och pekar Ut den riktning de tycker man skall ta Alla drömmar dem själva har förvägrats Vill de förverkliga genom sina barn Är man lydig belönas man och hyllas Revolterar man mister man allt Ingen älskar ett barn som inte lyckas Ingen älskar ett barn som är starkt Men vem besitter förmågan att veta Vad som ryms i en ny individ? Och vem kan säg' till nå'n annan hur lyckan ser ut? Vem kan säg' vad nå'n annan vill bli? Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån Låt dina växter få leva där de trivs Lås inte in dina plantor i ett drivhus Låt dem få slippa ett onaturligt liv Låt den du älskar få pröva sina vingar En dag så flyger din älskade rätt Vill du bli respekterad av din avbild Får du visa din avbild respekt