Ett Enskilt Rum På Sabbatsberg

Inatt svävar änglar vid din sängkant Och snart så knackar någon på din dörr Men ändå tycks du ha det ganska ensamt Din tid är slut och allt är som sig bör Jag hoppas dock du inte känner ängslan Inför din färd till fjärran horisont Somt är ledsamt, somt är glatt i livet Din skjorta ren som snö, men är din själ lika vit? Jag sitter här i nattens sena timme Men tror ej att jag är till större tröst Jag sköter en maskin som sprider ånga Den skänker lindring åt ditt sjuka bröst Jag undrar om du sover eller tänker Och om du tänker, vad du tänker på Din matta blick som söker morgonljuset Har mist sin ungdoms glans och din hy är grå Jag hoppas att du skådat stora vatten Och att ej livets minnen mist sin färg Jag ser din ande flyga ut i natten Ut från ett enskilt rum på Sabbatsberg Jag sitter hopplöst hjälplös vid din sida Men känner tjusningen som döden har Ett paradis där ingen mänska lider Jag är ej rädd att följa, men min ungdom får mig att bli kvar