En Häst Utan Namn

Första delen av min resa Såg jag allt som tydde på liv Där fanns växter, djur och sten och sand Där fanns träd och fågel, land En insekt flög upp, det var rassel och surr Solen brann på min hud Ja, het var hettan och marken torr Hela luften full av ljud Jag red genom öknen på en häst utan namn Inget regn, inga moln, allt var väl Och i öknen kom jag ihåg vem jag var För där finns ingen som kan sarga din själ La-la-la-la-la-la-la-la-la, la-la La-la-la-la-la-la-la-la-la, la-la Efter två dar i öknens sol Röd blev min hud som blod Efter tre dar under öknens sol Plötsligt såg jag en utdöd flod Och då blev jag beklämd, här fanns vatten en gång Det var då naturen var god Du vet jag red genom öknen på en häst utan namn Inget regn, inga moln, allt var väl Och i öknen kom jag ihåg vem jag var För där finns ingen som kan sarga din själ La-la-la-la-la-la-la-la-la, la-la La-la-la-la-la-la-la-la-la, la-la Efter sju dar på häst så steg jag av Därför öknen var nu ett hav Där fanns växter, djur och sten och sand Där fanns träd och fågel, land För havet är en öken med allt liv under jord Jag såg sanningen och jag frös Under en stad så finns ett hjärta av jord Men cement fann den kärlekslös Jag red genom öknen på en häst utan namn Inget regn, inga moln, allt var väl Och i öknen kom jag ihåg vem jag var För där finns ingen som kan sarga din själ La-la-la-la-la-la-la-la-la, la-la La-la-la-la-la-la-la-la-la, la-la La-la-la-la-la-la-la-la-la, la-la La-la-la-la-la-la-la-la-la, la-la