En tavla av Picasso

Jag ville ärva mig en tavla av Picasso Från någon konstig okänd släkting till min far Jag ville se på den och sedan säga "jasså" Plocka fram färgerna och måla tavlan klar Och alla skulle tycka jag var galen Och se på mig på någon som handlat fel Men jag, ja hade målat med Picasso Ställ dig upp om du kan bräcka det Jag ville sända diktatorerna till Auschwitz Jag skulle åka med som lägerkommendant Jag ville piska dom för eländet dom spridit Jag hade ångrat mig när piskan plockats fram Så, vissa hade kallat mig blödig Och andra hade kallat mig kräk Men jag hade varit kommendant i Auschwitz Ställ dig upp om du kan bräcka det Jag ville bygga en berlinmur mitt i bryssel Som ringar in dom byråkrater som rest dit Och fylla upp med (loppi?)tjafs och papperspyssel Ifrån kollegor som jag deporterar dit Och där kan dom kasta papper på varandra Medan vi får tackla världen som den är Men att bygga en berlinmur mitt i bryssel Ställ dig upp du som först tänkte det Ifall hjärtat styr dom som styr vårt öde Då skulle dom ha lyssnat på mitt ord Och stoppat upp det ohållbara flöde Av prylar och lort på vår jord Men nu gillar jag ju att ha fantasier Men fantasin den har gränser den med Och att hjärtat styr dom som styr vårt öde (haha) Ingen fantasi kan knäcka det Och ifall jag mötte dig igen min gamla kompis Skulle du se på mig som nån slags bohem Och jag skulle låta dig slå i mig att du stormtrivts Med jante och med jäkt på livets väg Men om du skulle visa vad du äger Som något slags bevis på vem du är Då skulle du få se en tavla av Picasso Som målats färdigt av en kommendant från Auschwitz Som låtit hjärtat få styra upp sitt öde Det, det är det inte många som fått se Och lilla du kan aldrig bräcka deeeeeeeet!