Rom I Regnet

Nere vid Zinkensdamm en juninatt Gick jag och undrade var jag hade vart På Hornsgatans öde stråk mötte jag dej Vi gjorde sällskap hem Vi gick hem till mej Vi gick hem till mej Sällan visad ömhet Brann som en glöd i mej Och ett barn i trasor Skrek efter bröd i dej Solens första strålar Kom genom rutans skumma glans Och en koltrast satt och sjöng På ett tak någonstans På ett tak någonstans Och när vi vaknade Föll regnet ner Vi köpte rom och frukt och något mer På Tantolundens golv av gräs Under blad och gren Där låg vi och drack Rom i regnet Rom så ljus och len Rom så ljus och len Och jag sa: Jag tycker om dej Och du sa: Jag tycker om dej Det var väl bara nåt som vi sa Som vi sa för att det lät så bra I oktobernattens grav I Stockholms svarta skog Värms jag än av det du gav Och det du tog På hyllan under spegeln Där står ditt läppglans kvar Buteljen ligger tom i regnet Där våta löven far Där våta löven far