Fjällets Mäktiga Mur

(Till fjälls) Aaaaaah Farväl, tall och lövskog som vid gränsen ståtar Här vägvisar en moränrygg brisen Lager av rullgrus likt hällens undersåtar Har sedan urålder, från kalfjäll, rest med isen Lager av rullgrus Har rest med isen Vattenfallet, urtidsborgens käftar fräser Och spottar ut sin frambrytande flod Vid en högplatå där lodjur skyggt väser Och spårfossil har spolats av bergets blod I mörker står fjällets mäktiga mur Där stormar sjunger i vresighet (Till fjälls, till fjälls) Jökelsträckningens breda skulptur Formad av tidens nådlöshet (Aaa-aa-aah) (Aaa-aah) I mörker står fjällets mäktiga mur Där stormar sjunger i vresighet (Till fjälls, till fjälls) Jökelsträckningens breda skulptur (Till fjälls, till fjälls, till fjälls) Formad av tidens nådlöshet I mörker står fjällets mäktiga mur Likt en dunkel titanhär (Dunkel titanhär) Som skuggar dalar med spetsig kontur Jättar som ledsagar var resenär Var hälsad, snömärkeslaven som visar djupen För evig snö, likt en polardröm Fullmånen strör sin skrud utöver tusenmetersstupen Rovdjursvilt rycker skuggor fram i gränslös ström Klipphällarna vibrerar och slipas i sin kropp Av isälvars nötning till hudlen sten Bekläs av krypljung som vävs mot knotig topp Nu får jag ro att tänka och leva i deltaentrén I mörker står fjällets mäktiga mur Där stormar sjunger i vresighet (Till fjälls, till fjälls) Jökelsträckningens breda skulptur Formad av tidens nådlöshet I mörker står fjällets mäktiga mur Likt en dunkel titanhär (Till fjälls, till fjälls) Som skuggar dalar med spetsig kontur (Titanhär) Jättar som ledsagar var resenär (Till fjälls, till fjälls, till fjälls)