Frost Mot Eld

Eld som glöder, värmer, bränner Frost som kyler, biter kall Ensamt stå de lugna, tysta Ej vet de vad som komma skall Men när de möts, då startar striden Likt krigare de kämpar grymt De ångar, fräser, spottar, ryker Tills ångan stiger och striden skymt Jorden skälver när Midgård brinner Einhärjar stiger fram Frosten biter ej Muspels söner Som vandrar med tunga steg Ur askan sprungna, i eld blev döpta Svarta flammor som slickar mark Elden bränner ej Odens söner Då galdrar ristar nid Åskan ljuder från nord till syd När flamma slår mot is Sol har slukats, mörker fallit Den stora ulven har släppts loss Einhärjar vandrar framåt mot tidens sista slag Där krafter möts och släcker liv Till dödens toner Surts söner bränner livet ur Mannheims kalla mark Nu rämnar varje värld i en storm av frost och eld Vintervinden griper tag i alla kämpars hjärtan Gudar skådar från helig mark Alla världar fylls av ändlös fruktķan Gudar, skänk oss era krafter Till frost och eld Efter allt som förtäljts och efter allt som gjorts I Muspelsöners spår syns endast aska och sot När världar brunnit, domen gavs av frost och eld I dödens tomma, kalla däld Einhärjar vandrar framåt mot tidens sista slag Där krafter möts och släcker liv Till dödens toner Surts söner bränner livet ur Mannheims kalla mark Nu rämnar varje värld i en storm av frost och eld Einhärjar vandrat framåt mot tidens sista slag Där krafter möttes, släckte liv Till dödens toner Surts söner brände livet ur Mannheims kalla mark Nu rämnar varje värld i en storm av frost och eld