Rott Och Guld

Det föll ett stilla regn den natten som hon lämnade sitt hem Och i från Stortorget så hörde hon hur klackan klämta fem Nu fanns det ingen väg tillbaks hon kunde aldrig återvända Nu var alla broar brända Det var nu det skulle hända Så satte hon en hårsnodd runt sitt gyllenröda hår Hon andades för första gången på fyra år Framför henne där låg staden dränkt i sot och slask och rök Och bakom henne låg ett avskedsbrev på bordet i ett pustat kök Det slog ett stilla regn mot fönstret denna hagelhårda höst Han vaknade av att hjärtat gick i kramper i hans bröst Han hade hört hur någon ropade han hade inte drömt En röst ur det förflutna som han trodde att han glömt Kvinnan brevid han i sängen sov som inget hade hänt När han klädde sig smög ut och öppna ytterdörrn på glänt När han började att gå började hans hjärta åter slå På väggen till hans hyreshus så hade någon skrivit orden "Det finns ingenting att vänta på" "Det finns ingenting att vänta på" I ett draperi av dimma slet en tapper soluppgång Hon satt rökande på marken på en ödslig tågperrong Luften var kristaller Lätt och hög och sval Och i fjärran hörde hon ett ångloks skriande signal På andra sidan spåret brann ett träd i rött och guld Hon kände ingen ånger hon kände ingen skuld Det fanns inget att förklara det fanns inget att förstå Det enda som fanns nu var orden som hon lämnat bakom sig "Det finns ingenting att vänta på" "Det finns ingenting att vänta på" Han kom vandrande längs spåret som en blöt och frusen hund Hon log och sa "Där är du, jag har varit här en stund" Det hade åter börjat regna och nu forsade det ner Han föll i hennes armar och sa "Jag orkar inte mer" "Jag har försökt att göra det rätta vad som väntas utav mig" "Men det har inte gått en natt utan att jag har drömt om dig" "I det ordnade och lugna har jag sökt min trygga tröst" "Men varje höst har jag sökt genom varje vind efter din röst" "Och jag trodde det gått över" "Att allting var förbi" "Jag byggde upp en tillvaro men tömdes inuti" "Vi kommer aldrig bli förlåtna vi är dödsdömda jag vet" "Men jag vill hellre dö än längta efter dig i hemlighet" Och dem såg det allra sista tåg som någosin skulle gå Dem såg bara två val kasta sig framför eller på Dem glödde rött och gyllene fast hösthimmlen var grå Dem kysste ömt varandra i ett regn som sköng för båda två "Det finns ingenting att vänta på" "Det finns ingenting att vänta på"